År 1886 kom generalstabens fältmätarkår till det område vi idag kallar för Abisko. Det skulle innebära en viktig brytpunkt i Norrbottens historia. Under tusentals år hade området bebotts och brukats av samer, men nu, i kolonialtidens guldålder, kom den svenska staten dit för att kartera. Resultatet av fältmätarkårens första besök i Abisko har haft större efterverkningar för Sveriges historia än vad man kan tro. Fältmätarkårens första färdiga produkt, kartbladet 3. Sjangeli, var den prototyp som skulle ligga till grund för Generalstabskartan, Sveriges första heltäckande kartografiska system.

Text Peter Bennesved                                             Illustration Lantmäteriet

 

SYFTET MED 3. SJANGELI och kartsystemets sammanställande var inte att bara avbilda landskap. Motiven var nationalistiska och koloniala. Med korrekta kartor kunde de svenska politikerna stadga lagar, fördela jord och planera krig från Stockholm. De var redskap som genom visualisering möjliggjorde handling. Kartan medger således, vad den amerikanske antropologen James C. Scott kallar för God’s View över ett landskap och den kartografiska satsningen i Norrbotten under sent 1800-tal kan förklaras på detta sätt.

Den nya Napoleonska krigsföringen krävde större förbindelser än förut med redan färdiga kartor och framförallt hade förlusten av Finland 1809 manat Svenska politiker att se norrut för att återvinna förlorad prestige. Den svenska nationen gick plötsligt från väst-östlig orientering till nord-sydlig. I och med detta fanns det också nya gränser att försvara både mot Norge och mot det nu ryskkontrollerade Finland. Dessutom började ny teknik, t.ex. järnvägar och större fraktskepp, medge storskaliga industriella gruvsatsningar på tidigare otillgängliga platser i Norrland.

Migrationen var också ett gissel i en tid då nationell styrka kunde mätas i mantal. Om politikerna kunde locka migranter norrut till de tillsynes obrukade markerna i Norrland istället för västerut över Atlanten fanns både ekonomiskt och militärt välstånd inom räckhåll för den Svenska nationen. Infångade av dessa internkoloniala drömmar blev Abiskoområdet en viktig symbolisk plats att kontrollera för den svenska staten och det var så 3. Sjangeli kom till: Att kartlägga var ett försök att ideologiskt inkorporera ett autonomt och vilt landskap i den svenska nationen och på så sätt tygla dess dolda rikedomar, både i form av nationell självhävdelse och i form av materiell resurs.

Kartor har ett historiskt kronologiskt djup som går att avläsa för den som tittar noggrant. De avslöjar vilka som har varit där och i vilket syfte och vad de har lämnat efter sig. Dessa händelser avslöjas både genom kartans symbolik och namn, men också genom stil och snitt och dess blotta existens. I den första versionen av 3. Sjangeli fanns inte mycket mer än de samiska ortnamnen och platsens geografiska drag på bilden. Men igenom 1900-talet har kartan uppdateras ständigt, till en början med nya detaljer, men sedan också i form av nya kartblad, gjorda med nya tekniker. Vid varje ny version har nya objekt tillkommit på kartorna. Objekt som speglar hur synen på Abisko regionens nytta har förändrats över tid.

De första detaljerna som läggs till på Generalstabskartan under tidigt 1900-tal är Malmbanan, invigd 1902, och Abisko nationalpark, inrättad 1910. De två objekten är ideologiskt nära den första kartans bevekelsegrunder i form av nationell hävdelse, men berättar samtidigt om hur början av 1900-talet var teknikens och vetenskapens tid. Det handlade om rationellt och modernt tämjande av natur och resurs genom räls och forskning. Malmbanan var ett storskaligt teknologiskt skrytprojekt som bevisade människans triumf över naturen, den skar genom naturen på ett sätt som då upplevdes som vackert, och i lasten hade tågen malm som gav enorma intäkter till svenska staten. Likaså blev nationalparken, föreslagen av glaciaärforskaren Fredrick Svenonius, en symbol för nationell inneboende rikedom, en unik lustgård för dåtidens geologer och biologer att upptäcka, men också för den nya typen av medelklassturister. Malmbanan och parken de är fortfarande idag grunden för närvaron av många av de turister och vetenskapsmän som finns i trakten. Något som både Abisko Turiststation och Abisko Naturvetenskapliga Station vittnar om.

Den tydligaste brytpunkten från den gamla nationalistiska och koloniala synen på Norrbotten sker senare under 1960- och 1970-talen och går tydligast att avläsa i de detaljer som Fjällkartan 30I från 1986 lämnar efter sig. Under 1960-talet började Kirunas kommunpolitiker på allvar diskutera huruvida en vägdragning skulle vara möjlig att genomföra förbi Torneträsk, ut till norska kusten. Detta var bilismens guldålder, då var det andra ideal som styrde. Bilvägen skulle på ett liknande sätt som rälsen möjliggöra profit, men det var inte en fråga om att tämja naturen nu, utan en fråga om industriellt resursuttag. Den anlitade kulturgeografen Sven Godlund konstaterade i sin utredning att vägens lönsamhet baserades på hur många urbana centrum den knöt samman med kända naturresurser som till exempel Dolomit. Vänster- och centerpolitiker i Kiruna motiverade vägbygget från sitt håll med att den möjliggjorde rekreation och frihet för arbetarna i Kiruna. De åsyftade en slags arbetaremancipation. Arbetarna i den mörka gruvan i Kiruna skulle med bilen till hjälp kunna vandra i naturen, fiska i Norges kustland och åka skidor i bergen. Det blev då också populärt med utförsåkning och så under 1960-talet kommer också Nouljas skidlift till och Riksgränsen och Björklidens skidanläggningar blir mycket populära.

I dagens fjällkarta över Abisko, blad BD6, syns Malmbanan, Europaväg 10, Abisko Turiststation, Abisko Naturvetenskapliga Station, telestolpar, vandringsleder, skoterleder, fiskevatten, glaciärer, och till och med liften upp på berget Nuolja som ligger i direkt jämte byn. Idag har Abisko också blivit en historisk plats vilket avslöjas genom utmärkningen av fornminnen på kartan. Alla dessa objekt, må vara infrastruktur, hus eller naturplatser, men även kartan i sig självt, avslöjar för den som vill se vad det är som lockat människor hit och på så vis motiverat allt från namngivning till storskaliga byggnationsprojekt.

Likaledes har både besökare och politiska aktörer varit beroende av att fältmätarkåren en gång kom till Abisko. För att vägleda, presentera eller genomföra varje idé och varje projekt har turister, politiker och vetenskapsmän använt kartor till hjälp, och gör fortfararande. I en proposition från 1909 presenterade Fredrick Svenonius Abisko nationalpark visualiserad på ett utdrag av Generalstabskartan. Under 1960-talet använde kulturgeografen Sven Godlund lantmäteriets kartor för att presentera en vägdragning i samma område, och däremellan återfinns svenska kartsystem i mängder av turistpublikationer, infrastrukturförslag och vetenskapliga kartläggningar. Dagens BD6 och nya satellitbilder är således mer än bara historiska dokument. De är också redskap för makt, en grundläggande förutsättning för fortsatt påverkan av människor på avstånd. Kommunernas detaljplaner, visualiserade på kartor, är idag rättesnöret för vad som får göras i en kommun och följer även de samma logik.

Vi gör gott i att komma ihåg det. Fältmätarkårens uppdrag 1886 ledde inte bara till att vi idag har tillgång till vacker natur och spännande skidåkning i Abisko. Det ledde också till ett långsamt maktövertagande av land som en gång inte var någons. Det är ett maktövertagande som fortfarande pågår där vissa har betalat mer än andra.