De israelska skogsbränderna bär på tung symbolik

Under veckan som gått har stora skogsbränder härjat skogarna runt kuststaden Haifa i Israel. Ett trettiotal personer har arresterats misstänkta för att ligga bakom bränderna. Somliga kallar den vilda elden för terrorbrott, andra menar att skuldförskjutandet mot den arabiska befolkningen är taktisk rasism. Hur branden uppstod är inte klarlagt och inte heller skuldfrågan. Och hur kan den bli det? Vem ska i så fall stå till svars för den lokala ekologin? Nästan all israelisk skog är planterad. Det är inget konstigt, det är den i Sverige också. Att skogen är en laddad symbol för nationen är heller inte det särskilt konstigt. Berättelser om vilda lummiga urskogar som förstörts av industrialism och betesmark är en vanlig berättelse i Europeiska länder. Sherwoodskogen! Det är ekologiska sagor. Vad som möjligen skiljer ut israelisk skog är den organiserade symboliken och det målinriktade nationsbygget.

Före staten Israel officiellt föddes på slutet av 40-talet hade organisationen Jewish National Fund genomfört en mångårig och framgångsrik kampanj i den judiska diasporan. Genom kampanjen samlades växelpengar in från familjer världen över i små vita askar, där varje ask symboliserade ett nytt träd att plantera i Israel. Det blev så småning om många träd och stora gröna skogar bredde snart ut sig över landet. Konceptet ”greening the desert” blev viktigt för den nya nationens identitet. Den mörka skuggan av denna skog är de arabiska byar som i kriget 1948 skövlades och de arabiska invånare som sattes på flykt. Dessa och ättlingar till dem lever i stor utsträckning fortfarande kvar i flyktingstäder runt om Palestina, Jordanien och Libanon. Skog planterades i många fall strategiskt över ruinerna för att symboliskt lägga en ny scendekor för landets nästa akt. Att plantera skog fortsätter att vara ett sätt att måla bort arabisk historia (och beduinernas) i Israel. Flera aktuella fall sker just nu i Negevöknen med rivningar av beduinsamhällen som följd. Skog är känslomässigt svårt att stå emot.

Trakterna runt Haifa och intilliggande mount Carmel har plågats av svåra skogsbränder tidigare. Senast 2010 kostade elden 44 människors liv. Det finns de som förklarar bränderna med att den planterade israeliska tallen (för det är oftast tallar) är ökänd för sin brandrisk. Så varför plantera brandkänslig tall istället för mer regionsanpassad skog? En förklaring är en s.k. israelisk ”exeptionalism”, dvs. en vilja att särskilda Israel från omgivande vegetation och genom tallskogen göra landet till en förlängning av Europa.

Varje jordkoka i Israel/Palestina är politik. Vibrationer i ena landsändan ger efterskalv i den andra. Inte sällan i de ockuperade områdena Västbanken och Gaza. Skuldfrågan är fortfarande höljd i rökdimmor.  Låt oss hoppas att gnistorna i askan inte blåser iväg över landet.

av Johanna Adolfsson

ps. Mobilappen iNakba använder sig av Google Maps som kartunderlag och låter sina användare kartera före detta palestinska byar i nuvarande Israel för att inte förlora det kollektiva minnet.

TIPS! Missa inte fotoutställningen Les Absentees av konstnären Bruno Fert. http://www.brunofert.com/

Läs mer om skogen på bloggen the Funabulist

JNFs största skog Birya före (1958) och efter (2008) den planterades. Del av Bruno Ferts Les Absentees.

JNFs största skog Birya före (1958) och efter (2008) den planterades. Del av Bruno Ferts Les Absentees.