De israelska skogsbränderna bär på tung symbolik

Under veckan som gått har stora skogsbränder härjat skogarna runt kuststaden Haifa i Israel. Ett trettiotal personer har arresterats misstänkta för att ligga bakom bränderna. Somliga kallar den vilda elden för terrorbrott, andra menar att skuldförskjutandet mot den arabiska befolkningen är taktisk rasism. Hur branden uppstod är inte klarlagt och inte heller skuldfrågan. Och hur kan den bli det? Vem ska i så fall stå till svars för den lokala ekologin? Nästan all israelisk skog är planterad. Det är inget konstigt, det är den i Sverige också. Att skogen är en laddad symbol för nationen är heller inte det särskilt konstigt. Berättelser om vilda lummiga urskogar som förstörts av industrialism och betesmark är en vanlig berättelse i Europeiska länder. Sherwoodskogen! Det är ekologiska sagor. Vad som möjligen skiljer ut israelisk skog är den organiserade symboliken och det målinriktade nationsbygget.

Före staten Israel officiellt föddes på slutet av 40-talet hade organisationen Jewish National Fund genomfört en mångårig och framgångsrik kampanj i den judiska diasporan. Genom kampanjen samlades växelpengar in från familjer världen över i små vita askar, där varje ask symboliserade ett nytt träd att plantera i Israel. Det blev så småning om många träd och stora gröna skogar bredde snart ut sig över landet. Konceptet ”greening the desert” blev viktigt för den nya nationens identitet. Den mörka skuggan av denna skog är de arabiska byar som i kriget 1948 skövlades och de arabiska invånare som sattes på flykt. Dessa och ättlingar till dem lever i stor utsträckning fortfarande kvar i flyktingstäder runt om Palestina, Jordanien och Libanon. Skog planterades i många fall strategiskt över ruinerna för att symboliskt lägga en ny scendekor för landets nästa akt. Att plantera skog fortsätter att vara ett sätt att måla bort arabisk historia (och beduinernas) i Israel. Flera aktuella fall sker just nu i Negevöknen med rivningar av beduinsamhällen som följd. Skog är känslomässigt svårt att stå emot.

Trakterna runt Haifa och intilliggande mount Carmel har plågats av svåra skogsbränder tidigare. Senast 2010 kostade elden 44 människors liv. Det finns de som förklarar bränderna med att den planterade israeliska tallen (för det är oftast tallar) är ökänd för sin brandrisk. Så varför plantera brandkänslig tall istället för mer regionsanpassad skog? En förklaring är en s.k. israelisk ”exeptionalism”, dvs. en vilja att särskilda Israel från omgivande vegetation och genom tallskogen göra landet till en förlängning av Europa.

Varje jordkoka i Israel/Palestina är politik. Vibrationer i ena landsändan ger efterskalv i den andra. Inte sällan i de ockuperade områdena Västbanken och Gaza. Skuldfrågan är fortfarande höljd i rökdimmor.  Låt oss hoppas att gnistorna i askan inte blåser iväg över landet.

av Johanna Adolfsson

ps. Mobilappen iNakba använder sig av Google Maps som kartunderlag och låter sina användare kartera före detta palestinska byar i nuvarande Israel för att inte förlora det kollektiva minnet.

TIPS! Missa inte fotoutställningen Les Absentees av konstnären Bruno Fert. http://www.brunofert.com/

Läs mer om skogen på bloggen the Funabulist

JNFs största skog Birya före (1958) och efter (2008) den planterades. Del av Bruno Ferts Les Absentees.

JNFs största skog Birya före (1958) och efter (2008) den planterades. Del av Bruno Ferts Les Absentees.

Mellanspel

Geografier släpper nytt nummer till våren. Den här gången kommer vi att arbeta kring landskap, natur och naturskydd. Vi söker som vanligt text, film, musik, skönlitteratur och allt annat. Vill du delta? Skicka ett mail till Johanna på johanna@geografier.se eller ring 0762-343887.

Under hösten kommer vi istället att utforska aktuella händelser utifrån ett geografiskt perspektiv. Först ut är konflikten i North Dakota där miljöaktivister och ursprungsbefolkning kämpar mot planerna att bygga en oljeledning. Markkonflikten har sin spegelbild i Palestinakonfliken. Hur? Läs essän "What the Landscape Remembers".

Geografier nummer tre ute!

Äntligen är det sommar och äntligen släpps Geografiers tredje nummer! Den här gången tar vi oss an havet! Denna ursymbol för obändliget och på samma gång denna ständiga plattityd. Men vad finns kvar av havet som vi känner det? I detta nummer har vi samlat texter som på olika sätt tar sig an frågan. Vi är mycket lyckliga över att ha fått tillåtelse att publicera kapitlet Vid havet ur I ett annat land (1984) av Mare Kandre.. Vi kommer att prata om havet som resurs: Meryl J Williams berättar om fiskeindustri och var kvinnorna finns - vid strandkanten, som dykare, i köket eller fabriken? Jessica Spijkers pratar om matsäkerhet världen över när fiskebeståndet minskar till följd av ett förändrat klimat och Pär Lundgren delar med sig om sin kärlek till iskallt vatten. Rafaela Flach lotsar oss igenom frågan om vatten är globalt och hur det i så fall ligger till med det populära måttet water footprints. Vi pratar också om vatten som rättighet. I april publicerade Raul Wallenberg Institutet en rapport om vatten och sanitet som mänsklig rättighet i relation till romers situation idag och (faktiskt) historiskt. Författarna till rapporten, Martha Davis och Natasha Ryan, har skrivit en introducerende text för Geografier. I detta nummer introducerar vi dessutom ett nytt segment: Recomended Read. Här tipsar vi om särskilt intressanta nya uppsatser! Först ut är Sandra Doungs uppsats Rising Island: Enhancing adaptive capacities in Kiribati through Migration with Dignity, om klimatförändringar, hav, migration och framtid i Stilla Havets övärld. I en övärld lite närmare Sverige ligger flyktinglägret Moria, på den grekiska ön Lesbos. Den grekiska övärlden ligger nära Sverige både geografiskt och mentalt. Won-Hee Lee och Mallory Lee delar med sig om sina respektive erfarenheter från volontärarbete på ön och deras tankar och reflektioner över vad havet har blivit. Slutligen, på en annan ö, sitter Daniel Thornton och undrar hur fan han blev en del av den konstgjorda turistindustrin?

 

Publicera i Geografier nr 3 - ett temanummer om havet!

Det börjar bli dags att skissa på Geografier nr 3! Denna gång vill vi prata om havet. Vi söker särskilt texter med geografisk frågeställning: Arktis, Nordostpassagen, blue grabbing, låglänta regioner och klimathot, fraktfartyg, surfing, havsutsikt, water foot print, skärgårdar, kustprocesser, djuphavsberg, vattenfördelning och konfliktzoner.

DEADLINE 29 Februari

Skicka ditt bidrag till redaktionen@geografier.se!